För att ”slippa” plugga till morgondagens prov, har jag tittat på bilder från ”förr”. Det är med blandade känslor jag upplever de minnen fotografierna framkallar. Något vackert fick sig en törn och sprickan växte sig stor och fick en hel familj att haverera. Livet är skört helt enkelt och vi gick under. Jag är glad att jag inte kunde se in i framtiden, för då hade jag med stor sannolikhet fått spader och drabbats av panik. Jag har svårt för obalans och otrygghet. Jag behöver stabilitet omkring mig för att ”överleva” dagen och inte falla…trodde jag!!
Flera månader, som till en början bestod av ett gigantiskt kaos, har passerat och jag har överlevt. På egen hand har jag byggt upp en ny vardag och ny trygghet. Jag har tvivlat på min egna förmåga, vacklat angående mitt val och jag har avskytt mig själv, men idag känner jag mig starkare än någonsin. Jag har bevisat mig själv att jag kan fatta kloka beslut på egen hand och vara min egen styrka. Första terminen är gjord i morgon och jag kan stolt visa upp mina betyg. Jag är förvånad. Jag har överlevt med enbart några skrapsår på mina knän och armbågar. Mitt liv har inte blivit vad jag hade förvänt mig och jag är faktiskt glad för det. I mitt gamla liv fanns inte Jag. Ett skal utan innehåll fanns och vad är det för lycka med det?
Du har ett leendet som får mig att bli knäsvag
En blick som får mig att känna mig speciell
En själ som är vackrare än himlen
Ett hjärta stort som flera oceaner
En charm som smälter isberg
Rosendagg's Blog 
Lämna en kommentar