En chokladbit, lite popcorn och mängder av päronsaft tar mig ned till jorden för ett tag. Jag har varit klädd i mina vingar och undvikit nå marken. Den kan vara så hård och kall. Varför känns det så farligt att möta sanningen?
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Rosendagg's Blog 
Sanningen är tuff och brutal och utan hänsyn. Men det är mycket lättare att möta den tillsammans med någon som älskar en. Trots min tillfälliga frånvaro är jag den någon som gärna står intill och dämpar fallet och smärtan som följer när man inte längre kan blunda för sanningen.
Jag har ju liksom lärt mig det den hårda vägen och där verkar vi va rätt lika. Goda råd och andras vägledning gör inte så mycket nytta, jag måste få göra mina misstag själv (om och om och om igen) innan jag lär mig. Och visst jag har lärt mig VÄLDIGT mycket, men det blir en smärtsam och bergochdalbanerlig väg att vandra. Men vem har dött av några blåmärken?? 😉
PUSS